Mod på modet

Är brist på mod detsamma som att vara feg?

I LinkedIn-inlägget stod att "svenska chefer är pinsamt fega" och författaren efterlyste mer action från chefer bland annat när medarbetare riskerade hamna i "offerkofte-inställning". Jag måste erkänna att jag triggas av den typen av kategoriseringar och att jag inte kunde hålla mig ifrån en liten kommentar i stil med "orsakerna till att chefer inte agerar är komplexa". Jag vet; det var lite skolfrökenaktigt. 

Det var ändå intressant att författaren så självklart satte likhetstecken mellan feghet och brist på mod. "Feg" är ett ord med stark negativ laddning. Att bli anklagad för att vara feg är en klar skambeläggning och skam är definitivt ingen konstruktiv känsla. Ett något märkligt grepp för att peppa människor till utveckling, kan jag tycka. 

Mod däremot är något positivt och eftersträvansvärt. Det fina är att mod också kan vara att erkänna brist på mod. Där det finns insikt om en brist finns potential till förändring. Jag vill därför mena att brist på mod inte är detsamma som feghet. 

Jag håller dock med om att chefer och arbetsgivare behöver agera tidigare om de ser ett beteende som är negativt för verksamheten och den gemensamma arbetsmiljön. Det är ju liksom själva essensen av min bok MUMlare är vi allihopa, men jag lyfter också fram forskningen som visar att vi människor har en tendens att känna obehag inför att lämna över negativa besked och därför undviker dem eller blir otydliga när vi försöker. Vi MUMlar. Betyder det att vi är fega? Nej, vi är människor och när vi vet att det mänskligt att dra sig för det nödvändiga agerandet kan vi göra - vadå? Jo, vi kan skaffa verktyg och förbereda oss. Bygga trygghet och mod. För att vi är människor.